Det är kväll och solen har gått ner. Men himlen är fortfarande ljust persikofärlgad och vattnet glittrar som en spegel. Rosaskimrande. Det här är ingen kattstad som Istanbul. Det är de glada gatuhundarnas och strandpromenadhundarnas stad. Iallafall såhär en kväll i slutet av maj. Det är inga byrackor luffsar runt utan herrelösa cockerspanjlar och spetsar i olika färg och storlek med fluffig päls som soffkuddar. En liten gyllene labrador och en strävhårig tax.. De är så glada och avslappnade, precis som människorna på strandpromenaden.

 

En massa välstrukna barn i ålder 2-7 är på tur med en kvinnlig släkting eller två. Mammor med en enda unge, en prinsessa, sitter tillsammans och delar en glass eller pratar om vågorna och att man inte får ta av sig crocksen nu när solen gått ner och de mjuka stenarna på stranden blivit svala.

 

Det finns pensionärer också. Några dansar. Överallt står  gatumusikanter men gemensamt dålig musiksmak. Träden är höga med vita stammar och stora gröna löv. Det påminner om Barcelona. Två gubbar spelar schack intill en vägg, och två andra kollar på. En av dem skakar kritiskt på huvudet åt det dragna draget. En mager rödbränd knarkare har handen innanför kalsongerna. En annan har bara ett svart platsglas kvar i de snabba solglasögonen. Han ser lite galen ut. På marken framför sig har han bara en liten genomskinlig gul plastpåse med lite skräp i.

 

Hundarna glassar runt de. Men nosen i trottoaren och långa vackra guldbruna öron dinglande. En vit brunfläckig hanhund hittar en tvåårig människa som är villig att betala för trick med godsaker. Han både ger vacker tass och skäller en uppfostrat "voff voff" på kommandot "Golos!" som betyder röst. Tvååringen trampar honom på svansen med flit men han är lika glad och inställsam ändå. 

 

När jag med små steg och den småblommiga klänningen vajande dansade bort mot de dansande pensionärerna, slog plötsligt en liten människa armarna om mina ben. -Men Natalja! Hörde jag en modersröst ropa. Jag tittade ner med ett leende och där stod en mycket liten flicka och tittade upp mot mig. Hennes ansiktsuttryck byttes ögonblickligen ut mot ren förskräckelse. Hon kastade sig över sin mamma som också hade en lång småblommig klänning. Fast inte brandgul som min, utan rosa. 

 

Så var en liten sprandpromenad i Jalta. En pojke hade kissat en pöl i sin fina byxor. Den kvinnliga släklingen stod och ringde efter hjälp. En annan kvinna i övre medelåldern sa "Rrrr rrrrrr" och lät sin tygapa klätra upp för min arm när hon passera förbi. Av någon anledning blev jag bara glad. Hon såg så glad ut över att få uppmärksamma sin apa och ändå såg hon normal ut.

 

En mycket gammal krokig gumma höll i kragen på en unge som just lärt sig gå. Ungen rusade fram med gumman efter sig mot den där cockerspanieln. Men spanieln bara fortsatte nosa lugnt och glatt i rabatten. En sån bra kväll för nosning får inte gå till spillo!