Jag fann nyss ett fint litet kuvert från mormor i min brevlåda. Det innehåller ett kort med Elsa Beskowmotiv, en generös slant och ett längtande brev med frågan om jag har tid att prata en stund någon gång..

Detta är alltså anledningen till de otåliga små smsen(!!): "Titta i brevlådan! Imorgon kommer det nog post!"

Detta är varför jag gång på gång blivit uppringd och som reaktion snäst i luren att biologiförmiddagar är högst opassande att telefonstalkas på.

Vad är mitt försvar?  - Hej! Förlåt för snäsningen, jag har varit stressad..

Va? Stressad nog att undvika, strunta i och glömma den som älskar mig mer än någon annan? Den som tänker på mig och bryr sig om mig allra mest!?

...