2016

Året började med nyårsfirande med Dani, familjen och Morfar i Malmö. Mormor låg på sjukhuset och hade en slang genom näsan som förde upp vätska ur hennes hals till en plastpåse bredvid sängen. Hon var mycket sjuk och trodde hon skulle dö. Hela familjen var där och grät. Jag var den enda som var "glad" och skämtade. Mormor var ju inte döende! Hon satt på sängkanten och tittade vaket och tankfullt ut genom fönstret och lyssnade på råkorna. Hur ska de bli när jag dör? Tänkte hon. Hon tyckte så synd om mig och alla andra som skulle förlora henne. Hon visste att hon var viktig. Men hon dog inte, plötsligt vände det och hon fick komma hem. Jag ville inte åka hem till Uppsala. Men det var strunt tyckte mormor. Du måste fortsätta leva ditt liv. Så jag återvände. Dani var där några dagar, sen kom Seva från Ryssland och mellanlandade hos mig. Vi gick ut och fotade vinteruppsala. 
Februari: Skärtlapp mitt i natten på högarna.
Sonjas Doktor Västerlund blir fotad minst en gång om året 
Mars: Skrivinspelning med Allmänna Sången
Adam visade hur man klättrar upp på universitetshusets tak
Påsk i Skåne. Mormor låg på sjukhuset igen och kunde inte följa med ut på landet. Dani var där och firade påsk med oss. Varje dag sades att vi skulle göra slut i slutet av veckan. Så det gjorde vi.
Dani for hem och jag for till Ryssland. Jag bodde hos Seva och Masja
April: Tea kom och hälsade på i Ryssland en hel vecka! Det var så fint att ha henne där
Rysslandsresan avbröts och jag flög hem. Men hann inte
Tillbaka i Uppsala fick den nya konstiga världen lite form tack vare familjen Livions värme och en liten hund som heter Trixi. 
Tirolerabend på Västgöta nation
Valborgsbal på slottet
Maj: Juni var min klippa på mormors begravning. Hon hjälpte med ljudtekniken och bar ut kistan och jag kände mig lycklig vid hennes sida längst bak i kyrkan. 
Juni: Axel tog studenten. Hurra!
På Manhattan med Polina i en ashärlig liten mataffär
Tillbaka i Georgia för första gången sen mitt år på High school 2008/9. 33 grader varmt, bröllop och så mycket kärlek
Missionärshistorier av Lyssa
I Utah hos mina Rupard-systrar. Så jävla vackert
Hemma igen i Malmö och Morfar sänkte ner urnan
Juli: Många veckors arbete på demensboende och helg med Juni
Massor av vänner samlades hos mig i Malmö och badade kvällsdopp på Ribban
Augusti: Forum Alpbach i Tyrol
September: Tillbaka i Uppsala ett par veckor hos Livionerna. Här fyller Torsten år.
Körresa med Almänna sången till Namur i Belgien
Mor köpte ett grönt hus
Jag fotade på Oliver och Jakobs musikal Förvandlingen. Hela familjen kom på föreställningen, även min fina morfar.
Oktober: Inlägg från Ryssland finns det redan gott om. Denna personen och bilden får sammanfatta hela vistelsen denna gången.
Den första synen som mötte mig i min Wohngemeischaft i Freiburg. Gudsbevis
Ny stad, nytt hem, nytt universitet
Clara kom hem med massa valnötter hon plockat längre ner på gatan. Sen ställde hon sig på dem och hoppade. Har aldrig ätit så goda valnötter förrut.
Schwarzwald! En ny vän tog mig med upp till Schaunsland och det var helt fullt med snö
November: I Paris hos Adam
Youth Summit i Brugge med European Horizon
December: Mor och Far kom och hälsade på i Freiburg
Hela köket i Freiburg fullt med julfika, saffranskaka, skumtomtar och mjuk pepparkaka.
Jag fick följa med Clara till hennes föräldrar vid Bodensee. Vi tog bilen till Bayern och tittade på slottet Neuschwanstein.
En dag i Berlin med världens bästa Olga och Jan Philipp
Tillbaka i moderlandet hos morfadern
Sjömansbiff på julafton
Årets julkort taget av en förbipasserande byggarbetare på Malmös fulaste parkeringsplats
 
Well, that was it. Det fick plats ganska mycket och allt känns nyligen och långt borta på samma gång. Det blev både tragedi och lycka. Jag har fattat att man kan känna glädje mitt i sorgen och upplevt hur hoppet vägrar ge upp fastän man borde fattat vinken. Det är hemskt att känna smärta och lidande. Men det är nästan värre att inte känna något alls. Inför 2017 hoppas jag på att lyckas skriva min kandidatuppsats i Nationalekonomi i Uppsala. Och att livet som är en enda oviss sörja från och med juni ska forma sig till något intressant och bra. Jag hoppas också att jag kommer fylla tiden med mer och bättre saker. Skaffa riktigt goda rutiner.. 
Nu sitter jag hemma i Malmö och Signe slickar min fot under bordet. På söndag är ett nytt år. Tack till alla er som gjort detta året rikare, bara genom att finnas till. 

May the force be with you

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0