April 2017 i morfars och mormors lägenhet. Ett år efter att mormor dött. Fortfarande så smärtsamt närvarande. Far och mor planterade blommor på kyrkogården som var täckt av lysande ljusblå skillor. Morfar satte långlivade batterier i julgransljus av plast som lyste med en svag liten elektrisk låga dag och natt vid mormors grav. Han bjöd på te och bullar i lägenheten som nu är tömd och lämnad.
Hur ska denna april bli? Kommer jag få gå runt med barnvagn på Limhamns kyrkogård bland skillorna och tänka på mormor och morfar och alla år som varit och aldrig kommer tillbaka? Alla anemoner, keramikcirklar, föreläsningar, kokt sparris, mormor som tittar ut över St. Andreaskyrkan när klockorna ringer. Alla påskkakor, vårkonserter, uppsalanätter, ljuset som återvänder.
Våren är nog melankolisk.
