Min favoritblomma är blåsippa. Vi hade dem i trädgården på Döbelnsgatan när jag var barn. De växte in vid planket som utgjorde den bortre gränsen för vår lilla trädgård under några vita björkar och var det första vårtecknet hos oss. De som står i solen blir blekta med uttänjda kronblad. Men detta händer inte alla. De i skuggan är djupare och färgrikare. De skriftar från djupblått med en liten nyans av violett, till purpur rödlila. Kronbladen skimrar som silke. I mitten sitter den ljusgröna bollen som kantas av vita knappar. Varje knapp har en liten ljusrosa skära. 

 

Jag hade legat i sängen lealös, smått illamående och trött halva dagen. Himlen var strålande blå och vi tog till sist tag i att åka ut till Alnäs. Hela skogsbacken, den bruna vårvintermarken, lyste av blåsippor. Jag plockade en. Bara en som sedan beundrades i alla olika positioner. Årets fotomodell.. Den lilla, strålande blåsippan.