Det är en helt underbar känsla när man har haft en bra dag och kommer hem ensam till tom lägenhet med en kokosmangoyogurt i handen. I vardagsrummet strömmar en kallvarm sepembersol in genom fönstret. Solglimtarna flackar, flämtar och kilar genom lönnen där utanför. Ljuset och skuggorna rör sig snabbt fram och tillbaka.

 

På det vita bordet står en buffe av färger och papper och penslar framdukade i en enda röra. Men vitt ark ligger redå och ett klart glas vatten väntar vid den framdragna stolen. Så det är bara att slänga av sig kläderna på nån stackars möbel och sjunka ner och börja måla. Måla tills det blivit skugga på bordet.

 

Det gör inget att det är disk i köket och smutsiga trosor på badrumsgolvet. För det är bara jag här hemma i septembersolljuset. 

 

Nu ska jag baka rabarberkaka.