Utflykt i Georgien

 
Tisdagen den 1 maj lämnade jag Kiev och åkte ensam till Georgien. Valdi Hostel i Tbilisi. Valdi hade dött i en bilolycka i december men en rysk backpacker hade med dig sån där orange hund med runt ansikte och spetsiga öron. 
Irisor till salu på Rustaveli Avenyn. Det var skönt att vara tillbaka i Tbilisi så pass tätt inpå förra besöket. Tbilisi är också allmänt lätt att hitta i för att det är berg på ena sidan, strandbank på andra och massor av uppstickande landmärken.
På lördagen åkte jag och Michal till Signaghi med marschrutka/minibuss. Det ser nästan ut som vatten där bortom kyrkan. Men det är en grön vidd som sträcker sig till en ganska hög bergskedja som är helt bortsmält i diset.
Det var riktigt fint där i Signaghi. Vi hittade ett värdshus med underbar mat och utsikt över den där disiga vidden. Diset smälte sakta bort, himmeln lättade och det gick att se en svag skymt av bergen. Jag tittade mest på maten och njöt av fågelkvitter och kammarslag från stenhus och träverandor.
Michal köpte en maskinsydd halmhatt från Kina vid bussstationen i Gori. Där var vi och tittade på ett fett tråkigt Stalinmuseum. Det roligaste var att köpa en gul klänning och att dricka vatten ur sånna drickfontäner med fallande vatten. 
En vy i Signaghi. Solen som värmer diset.
Under torsdagen innan dess att Michal skulle komma passade jag på att åka själv till Davit Gareja. Ett asgammalt grottkloster på gränsen till Azerbajan. På vägen stannade chauffören, David, och lät oss stå på benen och titta ut över de här mjuka kullarna. Det påminde om Island på nåt sätt. Landskapet skiftade så snabbt under resan och det var så mjukt och grönt.
Vid Davit Gajera var det massa byggarbetare med blåa hjälmar som renoverade grottklostret, eller iallafall den lilla bergsspricka som var klostrets trädgård. Jag följde en stig upp för berget. Det var mycket långt, varmt och rann ner för ryggen. Har aldrig varit så tacksam för en solhatt förr. Där uppe fanns iallafall utsikt. En klyfta och en jättebred vidd med en helt annan grön nyans och konistens än det där gulblommiga mjuka. 
Innertaket på den kyrkan i Tbilisi som ligger straxt innan världens godaste glass. 
När Michal åkt på söndan hade jag 4 timmar kvar själv i stan. Jag blev förbannad på en restaurang där jag väntade i 40 min på en macka som bara behövde värmas. Sen fick jag pengarna tillbaka och köpte ett gott georgiskt bröd med bönor på ett litet bageri istället. Upp till den stora antennen på berget kunde man komma med sån där spårvagn som klättrade sig upp. Där fanns en nöjespark. På ett avspärrat område hittade jag vallmo och en ensam hängmatta. Till vänster var utsikt över staden genom ett staket och åt alla håll satt fåglar och sjöng.   
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0