Irisor hos Seva

Nu, just i detta nu, sitter jag i kökssoffan hemma hos Seva. Igår var det kvinnodagen och på bordet står irisor och tulpaner. Seva och hans kompis Borja gör metallmusik på datan. Jag bjuder på ciabata med mozarella och medovoe kaka från bageri nummer 13. Seva häller upp te som smakar rökt. 
 
Precis på den här fläcken på kökssoffan satt jag när jag pratade med momor och hörde hennes röst för allra sista gången. Det var första onsdan eller torsdan i april 2016 och Tea var med mig i Sankt Petersburg. Men jag satt ensam i köket. Mormor var jätte jätte sjuk och kunde knappt prata. Jag bad henne att ringa till Dani. För jag tyckte inte att de hade fått nåt riktigt avslut. Inte kunde jag för mitt liv gissa att detta var mitt och mormors sista samtal. Vårt avslut. Men det kunde kanske mormor, en liten millimeter bättre än mig. Hon avslutade samtalet med att säga. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. 
 
Nu sitter jag på samma fläck igen med irisor och tulpaner, de finaste blommorna som finns, mitt i nyllet. Savva och jag ska snart åka till Prisma på jakt efter lakrits. Nu spelar dom galen metallmusik på mobilen. Hur länge ska vi här runt bordet få leva vidare tillsammans och åtskilda. Vad händer sen? Det snöar utanför.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0