Vi firade tjeckiskan Mikaelas födelsedag på restaurangen i tjeckiska huset. Till platsen bredvid min flyttade en kines som bara drack varmt vatten ur en tekanna. Han åt ingenting, för han hade ätit sig så proppmätt innan födelsedagsfirandet. Han drack inget te, för då skulle han inte sova gott. Jag tyckte ganska snabbt att han var rätt jobbig med en tillgjord överdriven röst. Hela tiden kom en knack på armen och frågor. Det var mycket svårt att förstå hans kinesryska. När han sa ljudet "h" som ett hårt skorrande holländsk "ch"-ljud, kom det då och då saliv skjutandes ur hans mun, som ett par tre gånger träffade mig i ansiktet.

Jag började alltså bli lagom trött på hans skratt och på att inte förstå vad han sa och började vända mig bort från honom. Han knackade igen på armen och frågade tre gånger "...krch...la...sn..krsh..?" När jag på tredje försöket fortfarande inte fattade, utbrast han "Kaschmar!" Vilket betyder "Mardröm!". Då bev jag arg på riktigt.

-Vad sa du? Undrade jag nu på engelska.

-Jag undrar hur du känner angående det jag sa förut.

-Vad menar du? Du har ju sagt en massa saker? (Vi hade pratat om allt från jobb till kulturrevolution och BNP.)

-Allt jag sagt.. Jag undrar om du tycker jag är oförskämd?

- Varför skulle jag tycka det? Förresten har jag inte alls nåt problem att förstå ryska. Det är när du pratar som jag inte förstår. Det som är oförskämt är att du spottar mig i ansiktet. Sa jag. Jag har fått spott i ansiktet tre gånger nu. Det kommer spott från dina läppar när du pratar.

Han såg förfärad ut och upprepade Ursäkta! Ursäkta! Ursäkta! med händerna i bedjande luciapose. Jag vände mig bort igen, ursinnig och funderade om jag skulle byta plats till andra sidan bordet. Efter en liten stund kom en ny knackning. När jag vände mig mot honom satt han med ena handen helt täckt för munnen. Ursäkta! sa han igen, jag ska hålla handen såhär som skydd. Då försvann all ilskan som en kappa som slets bort och jag började gapskratta. Inte ett hånskratt, utan bara av lättnad. Det är så skönt att inte kunna vara arg. Du är en god människa sa han. Det ser jag!

Han fortsatte snacka resten av kvällen. Men på engelska som var mycket lättare att förstå och med en hand för munnen. Det visade sig att jag satt bredvid en poet och novellförfattare som längtade efter att bli mormon. - Jag har sökt efter sanningen sen jag var 11 år, sa han. Jag är mycket mycket intresserad av mormonismien. Jag vill gärna gå med i deras religion om det går. - Det här är mina innersta tankar i hjärtat. Tack! Utbrast han. Sen viskade han. Det är en annan sak jag har tänkt på. Är sex något som gör en lycklig eller är det bara kroppslig lust? Ibland när jag har sex med en tjej känner jag mig inte lycklig. Jag känner mig som ett djur. Som en hund.

Det där sista kunde jag inte svara på men lovade att följa med till mormonkyrkan imorgon.