Du vet den där känslan när man har laddat inför något svårt och stort, en tenta till exempel. Och så kommer äntligen dagen. Man gör det. Lämnar in pappret och kommer ut i luften. Och det är klart. Den känslan utgör livets milstolpar för en student. Till och med tentorna man lämnade in blankt kändes som en lättnad efteråt. För där ute väntade några veckor eller iallafall dagar eller timmar av frihet och ny tid att ladda. Igår skrev jag min sista tenta i nationalekonomi. Tredje försöket. Och jag hade väntat mig en stor lättnad efteråt. Att jag skulle skutta ut och känna friheten fylla hela kroppen och låta den känslan skulle hålla i sig sen resten av mit liv. Eller iallafall ett par dagar. Men men. Tentar var svår. Jag måste klara den. Men vem vet. Frihetskänslan uteblev. Jag vet inte varför. Kanske för att jag skall tillbaka till Kiev inatt. Kanske för att när en epok tar slut, måste en annan ta vid. Och val måste tas. Jag som inte ens vet vad jag vill göra på jullovet. 

 

Men tack. Tack för Stockholm. Och Tea och Helgi. Och Sofia och pannkakor. Tack för huvudvärk, för det blir så skönt sen. När den tagit slut.