Förstenad

 
 
 
Mitt hjärta har blivit till sten
Jag känner inget mera 
Stormen har stillats inuti
och det är lugnt
kallt
tyst
 
 
Mitt hjärta har blivit till sten
Här har du min blick
Den är tom
 
Här har du min arm
Den är stel
 
Här har du mitt skratt
Nej, det kommer inget skratt
 
Mitt hjärta har blivit till sten
Tror du att hjärtan kan mjukna igen?
 
Jag är förstenad
 
...
 
 
 
Mitt sinne har blivit till sten
Förr var det en brinnande fågel
 
Mitt sinne har blivit till sten
Var tanke och känsla styrs av förnuft
 
Mina ögon brukade sprängas när jag såg dig
Nu är de stilla
stumma
sorgsna
 
Mitt sinne har blivit till sten
Mitt leende förstenat på kinesiska muren
 
Tror du att sinnen kan mjukna igen?
 
Jag är förstenad
 
...
 
 
 
 
Ditt hjärta är inte av sten
Men du önskar det
 
Ditt sinne är inte av sten
Men du höljer var tanke i järn
 
Din arm är inte av sten
Men du spänner var cell i kroppen
 
Du vill förstenas
 
Tror du din vilja kan mjukna igen?
Kan du släppa ner din gard?
Kan du älska och förlåta?
 
...
 
 
 
Själen åldras
Åldras och förstenas
 
Val för val
Sorg för sorg
Svek för svek
 
För hur kan det sluta göra ont?
Hur kan man orka bryta upp?
Hur kan man välja mellan två man älskar?
 
Man måste förstenas bit för bit
Cell för cell
Tanke för tanke
 
....
 
Du gav mig ditt munspel
Jag saknar din värme
 
Du gav mig rosa strumpor
Jag saknar din glädje
 
Du gav mig ditt hjärta
Jag gav det tillbaka
 
Du blev förstenad
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0