Hej Du. Du vet vem du är och jag talar till dig. Om jag hade haft händer som kunde gripa genom tid och rum och varit så stark att jag kunde lyfta en vuxen människa i nackskinnet och kasta hen till ett annat land. Då skulle jag ta dig där du sitter i själsligt armod vid din gula lampa full av ilska och besvikelse. Jag skulle ta dig och kasta dig in i ett tidshål och du skulle landa rakt ner i Boris armar. Sen leder han dig. Du blundar. Det finns ingen musik. Du bara följer Boris steg och håller dina händer i hans. Där kan all din olycka rinna av dig och du kan kisa lite med ögonen och genom ögonfransarna se en annan människa som är precis som du. Jag tror att det skulle förändra mycket. Att du som är så rädd, ja du, skulle förändras inuti. Kanske förstå något nytt och känna nåt nytt. Inte avsmak och förakt. En tesked kärlek. En tesked förlåtelse. 

 

Synd att jag inte har sånna händer. Som kan gripa tag och kasta genom tid och rum. Men du kan blunda nu istället och föreställa dig.