Nu packar jag ihop mitt pick och pack för på söndag kommer far och skall hjälpa mig flytta ner allt. Så snäll! Det har kännts lite melankoliskt de senaste två veckorna för jag kommer inte tillbaka hit på länge och när jag återvänder kommer allt ha förändrats. Så är det. Det har jag vart med om förrut. Men jag kan inte låta livet stå still. (Oh! Jag menar inte still som att låta de finaste roligaste ögonblicken vara lägre, det hade man ju gärna velat ibland, utan still som en hiss som står still.) Det senaste 7-8 månader har det jag gör varken kännts kul eller inspirerande. Det hat kännts segt och tråkigt. (Klart jag haft ljusglimtar då och då som alltid inkluderat mina vänner nära o kära. Tack och lov för dem!!!!) Men studierna har varit så meningslösa. Idag har jag sorterat skrivblock och antecklingar och av 12 block fick 1 block (Ryska C grammatik for the WIN) överleva samt en liten plastficka men ett par ensamma blad av statskunskap och nationalekonomi och vars framsida pryds av Karl Marx. Det var det betydelsefullaste jag tar med mig därifrån: spåren från mitt eget Marxmöte. 
Så nu skall jag riva upp igen. Min familj i Malmö skall bli mitt base camp och sen blir det Sankt-Petersburg, USA, Malmö, Tyskland och Moskva. Förhoppningsvis med mera.

 

Titta vad fint min stringhylla som Dani satte upp skuggar väggen. Och på sängen ligger Karl och där bakom hänger Sonjas tavla. Jag är rik, ibland fattig och ofta lite rädd. Men vad skall man göra med sig själv? Jag hoppas det blir kul.