Hej du! Jag vet att du läser detta. Men jag vet inte vem du är: Förut visste jag det. Förut var du min lilla mormor. Och mormor var adressaten i alla inlägg jag skrev.

 

Du vet väl att det är lättare att skriva när du vet vem du skriver till? Orden fylls av mening. Försök sitta själv och skriva en stor och viktig uppsats, till ingen. Du kanske redan har gjort det? Det har inte jag, men jag föreställer mig att det är fruktansvärt svårt, för att det är så meningslöst att skriva något viktigt till ingen. Vad har min text för mening om ingen som bryr sig om den skall läsa den?

 

Att skriva dagbok behöver däremot inte vara riktat till någon, inte ens till en själv eller ens framtida barnbarnsbarn. I dagboken skriver jag av mina värsta ögonblick, för att göra av med tankarna. Och mina bästa ögonblick, för att aldrig glömma dem.

 

Men min blogg, har varit till dig. Och du var mormor. Men nu vet jag inte. Jag tror inte det finns internet i himlen. Och om det finns kan det hur som helst inte visas på min statistik att mormor tittat därifrån. Den dag som ingen tittat på jorden men mormor möjligtvis tittat från himlen kommer det stå noll i statistiken.

 

Nu är frågan. Skall jag sluta blogga? Nu när inte min lilla mormor finns, som läst och följt alla mina inlägg, och skrivit ut favoritbilderna på skrivaren och ringt och berättat hur fint det var. Kan jag fortsätta utan att hon ser? Hon var ju min mening och jag var hennes. 

 

Men du finns.

Jag vet inte vem du är. Men varje dag senaste veckan har du gått in här och tittat (utom den 16de april). Trots att här är tråkigt och tomt på nytt sen mars.

Vem är du?

 

...

 

Jag skall fortsätta. Jag vill fortsätta

 

...

 

Det enda jag kan visa idag är en liten naken råttliknande varelse med stora fladdermusöron och runda glaspärleögon. Hon piper och hoppar lyckligt runt när du viskar till henne. Hon rullar ihop sig i ditt knä när du äter frukost och hon vill att du pussar henne i nacken. Hon äger något gudomligt i sitt lugna betraktande av världen. Hon kissar på sig så fort hon kommer ut på trappen.