Sofia som pluggar till fotojournalist på Biskopsarnö gjorde en film förra veckan med sina kompisar där vi pratar om ensamhet. Jag gillar introt!

 

Min kommentar i efterhand: Det jag säger i intervjun är bara små delar av ett timslångt samtal vi hade om ensamhet, där jag också berättar om den härliga känslan av att ensam ge sig ut på en ny resa: ett äventyr. Och den underbara känslan att efter en resa få komma hem till sin egen vardag och få vara i lugn och ro och leva i självständighet. Utan dessa perspektiv i filmen kan det tyckas som att jag mest talar dåligt om ensamhet och är olycklig. Men så är det inte. När jag själv såg filmen förstod jag också att det jag sa om att “jag har det LÄTTARE att vara vän med folk jag inte träffar i verkligheten” inte är sant. Det är en fråga jag frågat mig själv ibland, när jag tänkt på hur många betydelsefulla vänner jag har i andra länder. Men nu vet jag att det inte stämmer. Jag är inte sämre på att vara vän med människor i min närhet.  Däremot är jag bra på att hålla kontakten med mina vänner på långa avstånd. Och för varje gång vi ses blir vänskapen djupare. 

Det var utmanande och lärorikt att få vara med i intervjun. Allt jag säger är spontana svar på frågor jag inte kände till i förväg. Låten heter Yan Ivanovitch och spelas av Michel Portal.  Det är en av mina bästa favoritlåtar.