Världsvår
Det är vår i världen. Det är vår i Sankt Petersburg. Och jag var där och andades in den, kände på dess spröda blad, drack den i form av svart te och åt den i stora skedar cypersk gyllene sylt. Jag talade med den i intelligenta ungdomar, ett par fulländade babushkor och ett barn som spelade girarr som en tonåring. Jag hörde den i munspel, bas, trummor gitarr och sång och i min egna röst som ylade "Vesna idjåååt, vesna idjååt!!" (våren kommer!) längs solbelysta kanaler om kvällen. Jag kände den i ett par kängor som skavde sönder mina hälar och i metrons svängande ilningar genom underjorden. Jag kände doften av den i miljontals vita små häggblomser och i en nattlig brand. Och jag lärde mig namnet på hägg och rök. Två mycket användbara ord.
Jag och Dima åkte tramvai, fotade i solen, provade rullskridskor och åt ris på en stolovaja.
Jag sökte och sökte i den avlägsnaste av förorter för att tillslut hitta Lena i hennes bostadsrätt med bebis och allt. Som tur fanns det bloster till salu vid metron.
Jag passade på att köpa en bukett spetsiga tulpaner till Lena
I Sankt-Petersburg fick jag bo hos Seva. Där blev jag så väl mottagen av dem alla. Katterna Marten och Masja, Sevas mamma Jaroslava och Seva såklart! Här sitter Marten och filosoferar i köket.
Seva fyllde 23 medan jag var där! Hurra!
Det här är Marten i närbild. Han hoppar väldigt högt och kryper upp på ditt bröst med tassarna om din hals. Sen sover han och spinner.
Den där sylten var den godaste jag ätit. Smakade aromatiskt som turkish delight fast syrligt som havtorn på samma gång.
Jag och Masja hade kul ensamma hemma i Sevas lägenhet
Körde arga leken. Masja vann.
Frälsaren på blodet, kristaller, Sevas hus om kvällen och sovjetiskt guld
En eftermiddag for jag hem till Misha och Tanya. Detta är deras fönstervy
Och detta är deras kärlek
Och på kvällen sjöng jag i min gamla sanktpeterburgska kör. Jag hade inte ens kommit fram till byggnaden utan stod mitt ute i gatan med kameran när min körledare kom ut ur porten med sin fru. Jag blev så glad när de med ens kände igen mig och vinkade. Två år sen sist. Ny jacka, längre hår. Men tydligen fortfarande ingenkännbar. Yeaaaas
Vi dansade hem från kören
Jag och Dima på väg med blommor till vårt födelsedagsbarn Seva! Men enligt rysk sed fick inte Seva dem (han är ju man!!!) utan hans mamma.
I Sevas trapphus var det fotostämning
Jag, Olga och Mashka dansade vidare genom gårdarna på Vasiljskij och kom till en tulpanfestival där inga tulpaner slagit ut. Men jag blev iallafall buren av nakna bronskvinnor. Bättre lycka nästa år
Sen hälsade jag på familjen som jag bodde hos i St. P för två år sen. Alla var där! Misha, Elena, babushka Valeria och Arsenij som plötsligt lärt sig spela elgitarr! Vi åt pannkakor med fisk
Efter en natt på ett kvavt tåg kom jag till Moskva där jag fick följa med Musty Luxury på rep i en ännu kvavare liten studio. Det svängde ordentligt
Hos Anja som nyss fyllt 18 var blev jag bjuden på festmat, riverdance och tuschmålning.
Sista kvällens kvällslugn hos Boris
Min rysslandsvistelse avslutades med en smörgåskväll och brandnatt hemma hos Boris. Jag vaknade av ett pipande ljud som visade sig vara en gnisslande kran på badrummet. I halvdrömskt tillstånd märkte jag att det luktade väldigt bränt. Jag letade i badrummet och i köket efter rökdoften men utan att hitta källan. Tillslut kom jag på att titta i trapphuset. Dörren var olåst och trapphuset fullt av rök. Jag väckte Boris och han ringde brandkåren som sa att de redan var på plats på grund av en brand i soprummet. Så var det med det.
Nästa morgon satt jag där i den japanska rocken med katten. Var nöjd och glad för alla mina fina vänner, för våren och för att jag sluppit dö i en sopbrand.
Kommentarer
Trackback
