Alldeles i början av juli var nätterna fortfarande så korta att ljuset aldrig försvann. Du förstår, solen hann bara ta ett snabbt litet dopp nedanför horisonten innan den steg upp igen och därför var inte natten något annat än en övergång mellan solnedgång och soluppgång. En sollös timme av gyllene horisont och ljusrosa himmel. 

Jag hade redan varit på ön en knapp månad men inte hunnit se särskilt mycket av omgivningarna. Den senaste veckan hade varit mulen och regnig men så kom plötsligt en dag med klart väder. Jag jobbade kvällsskift och som vanligt hängde en av ställets stamgäster, en liten rödlynt fiskargubbe sig kvar sent. Jag och kocken tog en kaffepaus med honom strax innan stängning. "Du borde följa med ut på en tur och se lite av omgivningarna" tyckte han. Det hade han sagt förut men jag hade tvekat. Kocken uppmuntrade till idén och just den kvällen kände jag en likgiltig rastlöshet. Kör i vind. Vad kan hända? Så efter jobbet en kvart före midnatt blev jag hämtad av fiskarn i en liten silvrig fokus. Vi körde till nästa ö och upp på ett fjäll med utsikt över alla omkringliggande fjäll.