Vatten

 
 Vi är återförenade igen. Jag, Dani, Malmö
 
Tänker på den här dikten av Nils Ferlin:
 
Skimrande vitt som det vitaste silver 
var vattnet vid Vinga fyr - 
Rökskyar bolmade, måsarna skreko 
och luften var bräddad av glädje och eko 
av främmande länder och äventyr - -

Gud, har jag sagt,
o, du levande X i det minsta och finaste ting, 
snäckornas gud och förnyelsens gud -
du som hinduerna se som en flammande ädelstensring, 
elektriska bälte av under och kraft
som spänner all världen omkring:
lys på mitt liv.
Gud, har jag sagt, du som talade nyss 
ur de bristande isarnas dön,
guld har du strött över vågornas välv, 
guld över klippornas krön - - 
aldrig jag visste som nu och förnam 
vad världen är väldig och skön. 
Herre, ditt ansikte ser jag i dag
och viskar dej vilset en bön: 
Väck den ej mera, min fråga 
som hörde sitt eko och grät, 
släck den, förintelsens låga
i nervernas blodiga nät - 
Se på mej, maskarnas like, 
Herre jag ber dej ju blott: 
lär mej att älska ditt rike 
och bära de dagar jag fått.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0