De här veckorna av ren skär väntan är så slitsamma och okristligt tunga. De går fort och långsamt på samma gång. Allt kul går över snabbt och så sitter man när och väntar igen. Motgångarna däremor är låga och sega som kola, håller sig kvar och suger all musten ur en. För vad har man annars att göra i väntan än att grubbla, kolla på svt play och tvinga sig ner i ryskaglosorna då och då.

Jag väntar på att få komme hem, till Juni och Helgi och Mormor och Mor, och Signe och Klara och julgran och julmat och saffransbröd. Och svenska och frihet och kärlek. Jag väntar på att sedan få ge mig av till Alperna och min käraste. Och pasta och pizza och slalom och varm choklad. 

Så här sitter jag och väntar, och väntar på att orka hinna göra tusen saker innan jag får komma hem.