På tyskan idag skrev vi personliga ansökningsbrev till våra drömjobb. Och det kändes så patetiskt. Att söka ett drömjobb, även bara på skoj, gjorde det plötsligt så uppenbart för mig hur lång väg jag har kvar och hur lite jag nu skulle platsa. När kommer jag platsa? När är jag bra nog? Vad skall jag göra för att komma dit?