Flynn

 

Är du en ung kvinna med massor massor av drömmar, förhoppningar, mål och höga ambitioner? Ställ dig då frågan: Om du var mitt uppe i din karriär, förverkligandet av de där ambitionerna och drömmarna, försökte kombierna detta liv med ett familjeliv, var med ditt första barn och plötsligt fick veta att barnet hade downs syndrom. Hur oetiskt skulle då egentligen en abort vara?

 

Jag vet ärligt talat inte själv var jag tycker. Men jag respekterar fullkomligt de båda motsatta övertygelserna. När jag tittar på bilderna ur den här boken ◊http://www.downsupside.com/index-uk.php?page=page&cat=3&page_id=165 ◊ blir jag hur som helst helt mjuk i hjärtat, glömmer alla ambitioner och röstar rött.


Kommentarer
Postat av: 4.

Är du en ung kvinna med massor massor av drömmar, förhoppningar, mål och höga ambitioner? Ställ dig då frågan: Om du var mitt uppe i din karriär, förverkligandet av de där ambitionerna och drömmarna, försökte kombierna detta liv med ett familjeliv, var med ditt första barn och plötsligt fick veta att barnet med 100% säkerhet kommer att få VG på matte D. Hur oetiskt skulle då egentligen en abort vara?



Jag vet ärligt talat inte själv var jag tycker. Men jag respekterar fullkomligt de båda motsatta övertygelserna.



- det gör inte jag. Du är fantastisk och underbar vad du än får för betyg på matte D, eller något annat, och jag skulle i 10 fall av 10 säga att den som tycker något annat är en idiot. Det skulle göra mig upprörd att höra att någon inte skulle vilja ha dig född, för att de visste att ditt prov i förrgår bara skulle ge G eller VG, eller om du missade en ton nånstans, eller om du hade en extra kromosom.

2011-12-08 @ 15:35:35
URL: http://transc.se
Postat av: elin

4! Tack för din åsikt, jag förstår hur du tänker! Jag kan nog inte få dig att tänka lite längre, du är stöpt i en viss form, i gjutjärn. Jag är ett vatten, i ena sekunden blå och glimmande glatt säker, i andra grå som stål, säker, men annan än nyss. Jag står fast vid min åsikt. Detta inlägg handlar främst om den unga kvinnan, den du inte är och inte förstår. För en gångs skull får hennes liv, allt hon jobbat för, gråtit för och levt för, betyda mest. Hon skiter fullständigt i ett VG i matte d (förresten en typiskt lam liknelse). Den tänkande och än så länge fria kvinnan är däremot värd och har rätt att bestämma hur hennes liv skall se ut. Det är HON värd. Hon har en fri vilja och det ingen synd att använda den. Hon har i mitt givna exempel också drömmar, massor av drömmar. Jag vägrar att klandrar henne för att fundera innan hon bestämmer sig för att sprida dem för vinden och byta riktning. Personligen tycker jag om människor, jag känner starkt för dem, bryr mig om och uppskattar dem, särskilt dem som inte är klädda i pansar av fina ord och falsk yta. Dubbelsärskilt de utsatta, de som behöver en mest (ett kvinnligt drag var så säker). Jag vet hur stark kärleken till en så utsatt barn av ens eget kött och blod skulle bli, jag vet hur den skulle eliminera allt annat som varit viktigt. Nu sitter du där och ler för det är just den där kärleken som står högst på din piedestal, du föraktar dem som inte vill ha den, men jag respekterar dig trots att föraktet stör mig. Jag förstår varför det är så lätt för dig. Det skulle inte vara dina drömmar som byttes ut mot detta förstapris. I ditt patriarkat är barnet en mors hjärta och ansvar. Fadern kan älska från jobbet.

2011-12-08 @ 23:35:05
Postat av: 4.

Jag vet att du är du och jag är jag, och att allting annat vore konstigt. Missförstå mig inte, anledningen till att jag skrev en typiskt lam liknelse var inte frågan i allmänhet utan att du framställde den här fiktiva kvinnans liv som att hon försöker att få ihop alla möjliga ambitioner och drömmar och sedan blev med barn, ett barn som hade downs syndrom. Det var den senare bisatsen som jag ville skriva om, för på mig låter det som att den här sjukdomen skulle påverka kvinnans beslut på något sätt ("Hur oetiskt skulle då egentligen en abort vara?").

Kanske är det så att jag färdas med en kronisk och fundamentalt obotbar brist på förståelse av kvinnors drömmar (kan de vara så annorlunda ifrån mäns, när allt kommer kring?) och situation, och kanske är det så att jag är missunnsam när jag någonstans verkar föreslå att kvinnors liv, jobb och tårar under ingen omständighet får vara det viktigaste.

I vilket fall som helst så reagerade jag på att det var just barnets egenskaper som skulle påverka utfallet för huruvida en abort skulle vara oetisk eller inte, och det är i det sammanhanget som jag kom dragandes med massa lama liknelser. Det kanske är en värld av skillnad mellan ett matteprov och en diagnos, speciellt ifrån moderns perspektiv. Vad jag ville åt var som du skriver idén om kärleken, och då duger såvitt jag förstår saken vilket exempel som helst.



Det jag försvarar just här är alltså att människor inte ska värderas, som de gör när kvinnans beslut kommer av barnets hälsa (i.e. "hade barnet varit friskt hade saken varit i ett annat ljus").

Hade inlägget handlat om fri abort överhuvudtaget hade jag nog inte skrivit, men det här var något extra och jag ville veta hur du skulle tycka om man ställde en godtycklig egenskap (sång, betyg, etc) brevid en annan godtycklig egenskap (downs), för att se om du tyckte att det var ok. Du verkar avfärda det som en typiskt lam jämförelse, vilket du förstås får göra om du vill. Under tiden kommer verkliga människor att genomföra verklig fosterdiagnostik och annat för att se vilket kön deras barn har, eller vilken ögonfärg det har. Det var nyligen skriverier i ex. DN om att "downs syndrom är på väg bort i Danmark". Torbjörn Tännsjö intervjuades i radio och försvarade det, och andra former av selektiva aborter - med sig i studion hade de också en person (en kvinna, om det är någon skillnad) som själv hade downs. Torbjörn sket i hennes liv, jobb, tårar och drömmar.



Om jag inte alldeles missförstår saken -i så fall ber jag dig om ursäkt - är det vad du försvarar (principen alltså, jag är säker på att du om du talade med kvinnan med downs i radio skulle vara mycket fin, så som du brukar vara). Frihet är bra, och inte synd, Paulus säger själv; "ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek".

Men frihet som sådan är en dålig anledning för någonting. Minns du när jag tyckte att USA skulle göra dittan och dattan för sin frihets skull? Jag hoppas att jag i alla fall har antytt att jag var en +/- idiot då, och om inte annat så säger jag det nu. Frihet används till dittan och dattan, det intressanta tycker jag är vad den används till och det är jag övertygad om att du håller med om (i annat fall har hela saken blivit än mer prekär!). Folk kan fortsätta att försvara USAs utrikespolitik med hänvisning till frihet, och folk kan fortsätta att försvara selektiva aborter med hänvisning till frihet. Ifrån perspektivet av subjektet som handlar kan man säga mycket intressant. Men jag tycker att man också måste låta perspektivet av den som blir handlad på - vare sig det rör sig om Vietnam eller Irak eller ett foster eller ett barn eller ett barn med downs - få betyda något.



Slutligen Elin, snälla säg ingenting om vad som är lätt för mig och få inte allt att låta som att bara kvinnor kan tycka något trovärdigt här. Tänk om mina drömmar kommer att bytas ut mot detta förstapris? Exempelvis, tänk om jag gifter mig med en tjej som blir påkörd av en bil och blir vanställd och sängliggande en vecka efter att vi gift oss. Är det ett "förstapris"? Ska jag då bejaka mina drömmar, mitt jobb, mina tårar och mitt liv och använda min frihet till att välja bort henne? Om jag stod i det läget hoppas jag att jag inte skulle hyckla (kärleken är som du säger, även om jag inte tycker om sättet du säger det på, högst på min piedestal) utan hålla kvar vid henne.

Jag kan inte göra något åt att alla liven kommer ifrån Kristina och inte ifrån Karl-Oskar. Jag skäms för hur män handlar mot kvinnor ifråga om så mycket, och om jag någon gång träffar en tjej ska jag försöka att betala av alla synder som vi män har på vårt konto genom att dela hennes problem och vara god mot henne (jag kommer delvis att misslyckas).

Däremot kan jag, och alla män med mig, göra något åt frågan om mitt ansvarstagande och alla mäns ansvarstagande. Det här är inte officiellt än, men jag sitter med i en arbetsgrupp för att upprätta ett sorts alternativt RFSU som bland annat ska ta itu med frågan om mansideal. Det är värt att försöka styra människors tankar i nya riktningar här, så att män inte uppträder så skamligt ifråga om så mycket.



Jag vet att du inte på allvar tror att jag har tänkt att älska mitt barn från jobbet, eller några såna dumheter.

2011-12-09 @ 17:29:54
Postat av: elin

Typiskt dåliga exempel är exempel som förminskar och förlöjligar. Att använda ett VG i matte d som jämförelse är att sänka allt det jobbiga och svåra i att ha ett handikappat barn till samma låga nivå som det fullkomligt obetydliga VG't. Det är inte samma sak, så nej, vilket exempel som helst duger inte.



När dessutom de fullkomligt oproportionerliga liknelserna görs med hjälp av mina små fåniga personliga komplex som exempel, blir det som att påstå att jag skulle kunna fundera på att välja bort ett barn bara för att det inte når upp till mina egna komplex, likväl som ett barn med allvarlig utvecklingsstörning, som skulle förändra allt för de närmast anhöriga.



Då har du missuppfattat mitt resonemang som bygger på konsekvenserna för mamman, och inte på egenskaperna hos ungen i sig.



Om du vill diskutera det här ämnet vidare är du välkommen att göra det i verkligheten. Du vet var du hittar mig. Tills dess, glad advent.

2011-12-10 @ 14:31:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0